Klarar du av att sätta gräns?

Hit men inte längre! Eller?

I slutet av november höll jag Yogaretreat på tema Kärlek och då blev det tal om vad det innebär att älska sig själv. Ett uttryck för att ta väl hand om dig själv och att i det yttre, det offentliga, uttrycka kärlek till dig själv är att sätta dina sunda gränser. Att kunna stå upp för och kommunicera dina äkta Ja och dina autentiska Nej.

Hur är det för dig? Klarar du av att känna in vad du faktiskt vill och sedan att kunna tala om det? Att stå upp för dig själv. Eller sväljer du klumpen i halsen, väljer att negligera olustkänslan i magen och tyngden över bröstet och förblir tyst? Stum.

Du märker vad som händer, va? De gånger du väljer – faktiskt – att köra över dig själv. Inte förmår känna in och kommunicera det som är sant för dig. Du tappar energi. Du tappar styrka. Du tappar ditt soligaste humör. Du tappar livskraft.

Eller är det så att du inte riktigt är medveten om vad som händer? Du bara kan konstatera efteråt att du “av någon mystisk anledning “dyker i energi och livskvalitet?

Vad behöver du för att vända skutan rätt? Jag tänker att vi människor behöver öva upp förmågan att vara så pass närvarande med oss själva, till kropp och sinne, att vi faktiskt blir varse vad vi tänker, känner och vill.

Du är viktigt. Och om inte du tycker du är viktig nog att lyssna på, så vem ska då tycka det? Ska andra tycka det åt dig? Eller ska du vakna upp och börja ta ansvar för dig själv och ditt liv i ännu högre grad? Inte som ett ok, utan som en rättighet. Är det dags nu?

När du väl blivit varse vad du tänker, känner och vill, så gäller det att ha modet, eller öva på att hitta modet, att kunna kommunicera dina sunda gränser. Dina autentiska Ja och Nej.

Hur är det med ditt mod? Finns det där i dag? Om inte, hur gör du för att hitta det och frigöra det jag och den kraft som finns i dig?

Så, varför har vi då ofta så svårt att säga Ja och Nej? För kvinnor tänker jag att det som många gånger spökar i bakgrunden då vi inte står upp för den vi är och det vi vill, är att vi så gärna vill måna om relationer. Vi ser till andras väl och ve i första hand. Vi är dessutom rädda om kärleken. Livrädda för att förlora kärleken och att inte längre vara älskade. Tänk om han lämnar mig om jag säger nej?

Vi är så pass rädda att förlora kärleken och relation att vi faktiskt tillåter andra att köra över oss. Ofta sker beslutet att inte säga Ja och Nej på ett omedvetet plan. Reflektera tillbaka över dina kärleksrelationer hittills i livet; vid vilka tillfällen kan du så här i backspegeln se att du undvek att säga vad du faktiskt kände, tänkt och ville av rädsla att – omedvetet – tappa relationen?

Ett annat uttryck för det här med att inte kommunicera sin sanning är Kalle som vill avancera på karriärstegen på företaget. Högsta chefen är en hårdhudad machotyp som ofta ställer höga krav som Kalle outtalat behöver följa för att få vara med i “innegänget” som aspirerar på att nå högre positioner på företaget. Första gången det händer registrerar Kalle en viss olust men tänker att “äsch, det är väl inte så farligt, det kan jag väl göra”.

Olusten bygger på i takt med den gränsöverskridande chefens mer eller mindre overkliga och/eller egoistiska krav fortsätter. Det som började som en lätt olustkänsla har nu byggts upp till spända axlar och käkar och sömnproblem för Kalle. Han vill fortfarande avancera karriärmässigt, men kanske hellre på ett annat företag? Dock är Kalle nu så pass dränerad på energi, att han inte riktigt har kraft och gist att ta tag i jobbsökeriet ens på helgerna då mer tid finns. Vad ska Kalle göra för att orka och våga sätta ner foten och säga Nej och återerövra sin styrka och sitt jag?

Ja, livet är en ständig resa och jag tänker att vi är här för att göra det bästa av vår livsväg. Om jag vill leva ett så bra liv som möjligt hur kan jag då gå till väga för att skapa det?

1. Ett första steg är att vara lyhörd för den du är innerst inne. Lyssna till viskningar – och rop – från ditt inre. Vad säger kroppen, tanken, känslan och själen? Var närvarande nog med dig själv och i stunden för att få fatt i dessa budskap

2. Ett andra steg kan vara att faktiskt veta vad du vill. Så ta ut din riktning; vad vill du med ditt liv? Hur är det när du mår som allra bäst? När är livet som allra mest glädjefyllt, skönast, vackrast, mest meningsfullt, mest inspirerande, mest hälsosamt, mest kärleksfullt e t c?

3. Ett tredje steg är att öva, öva och öva. Du behöver inte vara perfekt. Du behöver inte alltid “lyckas” till 100%. Men du kan vara på väg, gå i din riktning. Lära av när du slinker ner i diket. Odla acceptans och omsorg om dig själv innan du tar sats och häver dig upp på vägen igen och fortsätter din vandring. Kanske korrigerar du kursen en smula utifrån vad du lärde dig där nere i diket.

4. Tänk om livet vore ett – spel. För in lätthet, lek och nyfikenhet. Se livets olika delar som olika spel som du spelar. Just nu spelar du på ett visst sätt. Tänk tanken; hur skulle det vara om du – medvetet – valde att spela på ett annat sätt? Hämta inspiration och mentorskap från andra – hur gör de när de spelar samma spel som dig? Vad kan du lära från hur de spelar som du själv kan anamma i ditt eget spel?

Min coaching uppmaning till dig: Öva under Julen!

Ja, ta tillfället i akt. Finns det en bättre tid på året att öva? Får jag lov att utmana dig? Kan vi vara överens om att Julbestyr och möten med släkten och andra under storhelgerna ibland upplevs som ganska utmanande? Hur vore det om du då – medvetet – i år valde att bryta mönster? Att våga och kunna uttrycka de där sanna Nej:en och de äkta Ja:na? Ta sats. Gör det. Öva. Se vad som händer. Nyfiken?

Visste du förresten vad som ofta händer när någon sätter gränser med vänlighet och respekt till alla inblandade – sig själv och andra? Det magiska händer, du blir mer respekterad och som sådan mer åtråvärd. Istället för tvärtom som du kanske trodde, bortvald och oälskad. Tänk på det och tillåt dig öva under Julen. Ok?

Lisa
[divider_padding]